Gravfältet vid Unnerstad

Vid Unnerstad Mellangård finns ett gravfält som består av ca 90 fornlämningar. Detta är begravningsplatsen för en närliggande järnåldersgård eller by. De gravtyper som finns här stämmer väl överens med de vanliga gravformerna från både den yngre och den äldre järnåldern.

Gravfältet domineras av fem monumentala högar, tre meter höga och 15 till 18 meter i diameter. Värt att notera är också att en av högarna har en fördjupning, en så kallad kantränna runt om. Några har också markerade brätten. Dessutom finns här sju mindre högar och 16 runda stensättningar, det finns också 15 domareringar, 3 treuddar och 1 kvadratisk stensättning. Domarringarna, som är samlade i gravfältets nordvästra del, är fyra till åtta meter i diameter och har ursprungligen bestått av fem till nio stenar. Treuddarna har 6, 7 respektive 11 meters sida och är övervuxna med grästorv. De två mindre är belägna i samma del av gravfältet som domarringarna medan den största finns invid och sydväst om vägen i gravfältets mittparti. De runda stensättningarna kan vara svåra att se eftersom de är så flacka. Det är annars en mycket vanlig gravform under hela järnåldern.

Treuddar

Treuddar är en tresidig fornlämningstyp med insvängda sidor. Den största här är 11 m och de övriga 6-7 m och alla har de övertorvade fyllningar. Många treuddar är fyndtomma och man tror då att de kan ha utgjort symboliska gravar s k "kenotafer". De kan även ha fungerat som någon form av gräns eller revirmarkering.

Domarringar

Domarringar består av sju eller nio stenar i en tund eller oval stenstenkrets. Där finns oftast en, ibland flera gravgömmor. Samtilga gravar här är brandgravar, dvs den döde brändes iförd sina kläder och smycken. Män kunde få sina vapen med sig medan kvinnorna ofta hade något bruksföremål, t ex en sax eller en kam. Bålresterna samlades ihop i en urna eller lades direkt i en grop i marken.

Byn Unnerstad

Byn Unnerstad etablerades under yngre järnåldern liksom många byar som slutar på -stad. Gravfältet låg nära byn. Närmast gårdaran låg åkermarken och ängarna där vinterfodret samlades in. Dessa hägnades för att hålla boskapen borta. Djuren fick beta på utmarkerna i skogen. Uttrycket "äng är åkers moder" blir nu gällande och beskriver den känsliga balansen mellan mängden vinterfoder och antalet djur vilket i sin tur reglerar åkermarkens produktion. Denna balans bryts först med 1899-talets jordbruksreformer och när konstgödningen börjar användas.

Gravarnas makt

I folktron fanns föreställningen om att gravfältet var en farlig plats. Det var tabu att röra gravarna och att använda gräs, bär eller träd som vuxit på gravfältet. Sägner berättar om vilka hemskheter som drabbade den som inte aktade gravplatser. På vissa håll var det sed att resa majstång, tända eldar och dansa på gravfälten vid midsommar och valborg.

Att läsa mer:
* Seling &Wigertz &Winberg: Miljöer att bevara. Kulturlandskapet i Linköpings kommun. 1982. (221 sidor)
*Elfström, Gunnar: Natur, Kultur, miljöer i Östergötland. Naturvårdsplan och kulturminnesprogram. Linköping 1983. (689 sidor)

Ytterligare naturvärden

Tre riktigt grova ekar som hyser rödlistade lavar växer också vid gravhögarna. Dessa tre ekar tillhör troligen de grövsta träden i Bankekinds socken. Beskrivning: Intill gravfältet vid Unnerstad Mellangård finns tre riktigt grova och pampiga ekar som hyser rödlistade lavar. På träden hittades av Länstyrelsen tre ovanliga lavar, brun nållav (RR), hjälmbrosklav (NT) och gul dropplav (NT). Eventuellt finns håligheter högre upp i träden som gör dem intressanta för sällsynta insekter.

För mer info maila till: info@unnerstad.se eller ring 013-101590.

Innehåll